Alla har en Rasmus.
Kanske heter han inte Rasmus.
Kanske heter hon nåt helt annat.
Men du vet precis vem det är.
Det är personen som lovade att vara ärlig men valde tystnaden.
Personen som sa att ärlighet och respekt är viktigt.
I alla fall tills det blev obekvämt.
Personen som ville ha din uppmärksamhet.
Personen som ville bli förstådd.
Men aldrig försökte förstå dig tillbaka.
En Rasmus behöver inte vara elak.
Det är nästan det som är grejen.
En Rasmus försvinner sällan med en smäll.
En Rasmus försvinner med uteblivna svar.
Med obesvarade frågor.
Med ett långsamt avstånd som växer.
Tills relationen inte längre existerar.
Någon som fick lojalitet men gav osäkerhet tillbaka.
Någon som fick respekt men glömde att visa den.
Någon som ville ha bekräftelse, men utan ansvar.
Och ändå tänker man på den där Rasmus.
Inte för att Rasmus var bäst.
Inte för att Rasmus var viktigast.
Utan för att Rasmus såg till att det aldrig blev något riktigt avslut.
Vafan hände egentligen?
I ett inlägg på Instagram och TikTok om “en Rasmus” började folk kommentera:
“Va fan Rasmus” Det var dom kommentarer som blev låten VA FAN RASMUS
Och kanske är det därför den träffar.
För sanningen är att alla har en Rasmus.
Eller har varit en.
I värsta fall alltid kommer att vara en.